Hur en fusktomte avslöjas!

anno 2005

En högst oroväckande diskussion har börjat att dominera vid middagsbordet om kvällarna, nämligen huruvida jultomten finns på riktigt eller inte. Varifrån barnen 5, 7 och 10 år gamla har fått indikationer på att det hela i själva verket eventuellt är fiffel och båg, vet vi inte. Vi misstänker dock att det har sin onda rot i prat med klasskompisar.

Förra året uttryckte barnen fortfarande sin oro över att ”pappa” skulle missa tomten igen-

-Se nu till att du har snus hemma pappa, så att du inte behöver springa ut och köpa på julafton, sa ett av barnen, och eftersom de även är goda kontrollanter var det bara för pappa att ladda upp med en hel stock i skafferiet. Nu kom det sig visserligen att tomten missades i alla fall då pappa mitt i julfirandet var tvungen att skjutsa hem syssling Kalle efter jullunchen…
-Ja men tomten kom ju tidigare än vanligt, sa pappa förtvivlat. Det kunde ju inte jag veta…

I år har pressen på att pappa ska vara på plats och träffa tomten varit större än någonsin, men till vår stora förskräckelse har vi plötsligt blivit satta på pottan då femåringen för ett par veckor sen kläckte ur sig:
-Jag vet vem tomten egentligen är! Det är du pappa!

Som en löpeld har sen den nya teorin spridit sig och barnen har många tydliga exempel på hur de kommit på det:
-Jo, för en gång såg jag ditt hår under luvan pappa.

Jo, visserligen stack något fram en gång, men då var det barnet i fråga bara två och hur hon kan minnas något sådant är för oss obegripligt. Fast det är klart, den julen videofilmades flitigt…

-Och den där tjocka magen tomten har, det är egentligen en kudde. Det vet jag för magen var mjuk när jag kramade honom, säger nästa barn och pappa blir högröd i ansiktet.

-Och ditt det dära skägget syntes!

-Men pappas har ju inget skägg, påpekar jag men ingen utom pappa själv hyser minsta intresse över mitt inlägg.

-Och tomten hade likadana ringar som du har, fortsätter istället vår minsta, men då tar pappa strid för det vet han med bestämdhet att tomten inte har. Efter egen erfarenheten som barn vet vi nämligen hur viktigt det är med de små detaljerna och tomten som brukar komma till oss har inga ringar, däremot glasögon…
Vi försöker att tona ner diskussionen så gott det går, men redan känns det att påpekanden som ”om du inte är snäll kommer inte jultomten” har börjat att tappa sitt fotfäste.

Vid läggdags frågar ett av barnen:

-Mamma, vad är det för skillnad mellan att ljuga och att luras? Jag förklarar med halvtaskigt samvete så gott jag kan, för lögner är minsann något som inte under några omständigheter accepteras under vårat tak. Samtidigt känner jag barnets osäkerhet, där logik möter ”inlärd sanning” och känner nästan vemod över att de blivit så stora och kloka.

-Men finns tomten på riktigt? undrar hon igen.
-Tomten kommer till dem som tror på honom, svarar jag smått undvikande men ändå hyfsat diplomatiskt, och barnet somnar nöjt i ett tillstånd där saga möter verklighet.

Vid middagsbordet nästa kväll får vi veta att snart är det den första december och då kommer hustomten med paketkalender till alla barnen. ”Hustomten” består av en liten handstickad docka som brukar dyka upp någonstans i mitten av november för att hjälpa riktiga jultomten (som givetvis har jättemycket att göra den här tiden på året) att hålla extra koll på barnens snällhetsgrad. Att hustomten skulle kunna vara något annat än en hustomte, t.ex. en docka, ifrågasätts inte. Däremot går diskussionen om den riktiga tomten igång igen.

Pappa sitter vid bordet och det märks att han börjar bli riktigt besvärad. Framför allt börjar den där ”speciella delen” av julafton att kännas jobbig och det verkar inte spela någon roll vad varken han eller jag säger eller vilka motbevis vi presenterar. Slutligen frågar han rakt ut:
-Men hur är det nu då? Tror ni på tomten eller inte?
Sjuåringen lyser upp med hela ansiktet och svarar:
-Vi tror på dig pappa!

PS. Undvik allt videofilmande. Bevismaterialet kommer att granskas in i minsta detalj.

PS2. För eventuella klasskompisar till barnen som kan komma att läsa denna text vill jag understryka att jag på inget sätt varken bekräftar eller dementerar några som helst uppgifter.

Dela med dig!
  • Facebook
  • TwitThis

Leave a Reply